Ukraina med Svenåkes ögon

Pingstförsamlingen i Mullsjö-Nyhem är en av flera församlingar som försöker att göra något positivt för människor i Ukraina. Svenåke Dahlqvist står i spetsen för arbetet och här nedan kan du läsa några av hans tankar om läget just nu. Läs och låt dig inspireras:

Ukraina med mina ögon; tankar i maj 2017.
Landet/Historien
Ukraina, Europas näst största land efter Ryssland, har historiskt genomgått ett antal olika faser. Landet var under många år ett stridsäpple och ofta uppdelat mellan de olika grannstaterna. Det blev till sist en del av Sovjetunionen och är från 1991 ett suveränt land inom ramen för nuvarande gränser, om än just nu med undantag av ockuperade områden.
Aktuella skedet
På något sätt skulle man kunna identifiera den aktuella moderna historien med de senaste årens presidenter. Vid valet 2004 stod striden mellan den västorienterade Viktor Jusjtjenko och den Moskvatrogne Viktor Janukovitj: Efter förgiftningsskandal och ogiltigförklarade val stod till sist Viktor Jusjtjenko, med stöd av Julia Tymosjenko, som ny president. Presidentperioden 2005 – 2009 skulle bil ett närmande till väst men processen haltade betänkligt och inför presidentperioden 2010 – 2015 tog Viktor Janukovitj över makten.
Victor Janukovitjs besluta att inte underteckna avtalet om närmanden till EU var starten på den konflikt som Ukraina fortfarande lever mitt i.
Historien visar att det uteblivna avtalet i november 2013 kom att bli startskottet för de blodiga protesterna på Majdan-torget som i sin tur ledde till presidentens avgång och brådstörtade flykt från Ukraina i februari 2014.
Annekteringen av Krimhalvön startades kort därefter och det fortfarande pågående Donbasskriget inleddes den i april 2014 i staden Slavjansk. Kriget rasar ju vidare idag 3 år senare och har för Ukraina betytt oerhörda lidanden. Ca 1,5 milj människor finns på flykt från regionen och lever idag som internflyktingar i närzonen eller spridda ända bort i västra Ukraina. För människorna i krigszonen är beskjutningar av hus och egendom en del av vardagen!!
Trots fleråriga ”Minsk -samtal” känns ingen lösning i sikte. Ett antal ”överenskommelser” om vapenvila mellan parter som egentligen inte har mandat att besluta anammas aldrig av separatisterna, och varje dygn rapporteras OSCE om kanske 50 – 100 – 150 överträdelser!

Församlingar och behov
Har vid ett flertal tillfällen ställt frågan om vad vi från Sverige kan göra för Ukraina och upplever alltid att jag får ett samstämmigt svar
• Bed för oss
• Kom och möt oss vissa att vi har syskon
• Stöd oss andligt och materiellt

Dessa tankar och uppmaningarna har gjort mina ambitioner för vänskapsrelationer än viktigare; att finnas för våra syskon, att möta dem och låta dem se att vi finns. Vi har alltid fått uppleva tacksamhet från våra syskon i Ukraina för at vi håller ut och är långsiktiga i våra relationer och vårt stöd. Har arbetat med ukrainaaktiva församlingar för att skapa ett intresse av att intensifiera relationerna.
Blir berörd varje gång man får ”tack för att ni vågar komma” inte minst när man på senare tid rör sej i närområdena till den ockuperade området.
Situationen för församlingarna i väst är kanske något av ”business as usual”, om man bortser från den ekonomiska krisen med en valuta som fallit fritt och till detta det omfattande behovet av stöd till på syskon och landsmän i öst, liksom omtanke och omvårdnad för de flyktingar som sett sej nödsakade att lämna den krigsdrabbade zonen.
Kyrkorna upplever naturligtvis generellt sett en ökad dragningskraft i orostider, och speciellt i östra Ukraina där små församlingsgrupper växer upp hela tiden bland de människor för vilka den tidigare församlingsrelationer slagits sönder av kriget.
Vittnesbörd t ex från en pastor i Severodonetsk i norra Lugansk strax utanför ockupationsgränsen
”Igår hade vi barnens julfest. Det kom 800 barn och 400 vuxna. De fick höra om den verkligen stora gåva som Gud gav till oss människor, hans son Jesus Kristus.”
Kyrkan står faktiskt också i dag för den enskilt största hjälpinstansen för den utsatta befolkningen i krigsområdet.
Var går vi.
Landet har många stora behov, och ambitioner bör handla mycket om att intensifiera engagemanget för att konkret möta människorna i deras situation, och i den relationen också finna ut både små och stora behov. Att finnas till hands; att ha en dialog om det dagliga livets vedermödor.
Finns också ett stort behov av att stötta på övergripande nivå; att skapa grunder för att fortsatt utveckla pastorer och missionärer till tjänst; ett viktigt inslag inte minst för utvecklingen av nya ledare för de små och stora församlingsgrupperna som uppstår i krigets spår, men också för att kunna arbeta vidare mot onådda folkgrupper i närzonen.

2017.05.04 Svenåke Dahlqvist