Samtal

Själavård

I Pingstkyrkan tror vi att det är viktigt att bära varandras bördor (Gal 6:2).

Det innebär att vi får bära någon annans börda men också tillåta oss att någon annan bär min börda. Det sistnämnda kan ibland var det svåraste.

Kom ihåg att själavård inte är till för särskilt utsatta människor eller bara för dem vars liv

blivit trasigt. Vi behöver alla ibland reflektera över våra liv tillsammans med någon som tar tid att lyssna och där vi kan känna oss helt trygga.

I Bibeln kan vi läsa berättelser om människor som får sina liv förvandlade i mötet med Jesus.

Jesus var och är den störste själavårdaren och därmed en förebild för alla som tjänar i själavård. När Jesus mötte människor står det ofta att han fylldes av medlidande.  Jesus respekterade människor och hade en tro på att de kunde förändras. Han gav också människor ett värde och han vågade tala med dem om det som var svårt.

Ibland begränsar vi den enskilda själavården till något som bara behövs i krissituationer men med Jesus som exempel så kan vi se att själavård också kan handla om andlig vägledning eller bara att få tala om ett behov i sitt liv med någon som verkligen lyssnar.

Enskild själavård

Det som skiljer den enskilda själavården från till exempel två kristna vänner som i ett samtal delar livet med varandra är i första hand inte innehållet. Förvisso är det så att vi alla ibland väljer att ge förtroende till en vän och de samtalen kan också handla om smärtsamma saker. När livet är som svårast är de inte i första hand själavård vi behöver utan vänner som orkar vara närvarande. Det är tyvärr en vanlig missuppfattning att ett själavårdssamtal är ett samtal om något väldigt smärtsamt som man inte kan hantera själv. Denna missuppfattning är väldigt olycklig då det avskräcker många från att söka själavård.

Det som skiljer själavård ifrån andra samtal som sker i församlingen är ramarna och strukturen runt samtalet. Samtalet sker på en förutbestämd tid och relativt ofta inom stängda dörrar, såvida man inte önskar något annat. Personerna som deltar i samtalet har tydliga roller, den som anförtror sig (konfident) medan den som leder samtalet är den som lyssnar (själavårdaren).

Den som tjänar som själavårdare i församlingen är en person som har församlingens förtroende att ta emot det som vi bär på och som har lovat inför Gud att inte föra samtalet vidare till andra. När du väljer att uppsöka en av församlingens själavårdare kan du vara trygg med att det som sägs stannar i det rummet. I ett samtal mellan vänner kan man växla mellan att ge och ta emot men i ett självavårdssamtal ger alltid själavårdaren konfidenten sin odelade uppmärksamhet.

I själavård ges man möjlighet att bearbeta känslor, tankar, situationer som vi brottas med. Ibland handlar det som negativa händelser men det kan också handla om positiva upplevelser som man brottas med. Till exempel att bli förälder eller att känna sig kallad till en specifik uppgift. Vissa gånger vet vi vad det är som vi vill samtala om och kan sätta ord på det medan det andra gånger bara kan kännas att något är fel, tomt eller meningslöst.

I vår församlings vision vill vi sätta Jesus i centrum för allt och att vi möter honom både i Guds ord och i bönen. Själavården är inget undantag ifrån detta utan själavården i församlingen är inriktad på att vi kan komma till Jesus med våra liv. Det finns inget ämne eller del av vårt liv som inte hör hemma i själavården utan vi får komma som vi är med hela vår livssituation.

I Bibeln beskrivs Den heliga Ande som vår hjälpare och vägledare och självvårdaren tjänar i den tron att den Helige Ande är närvarande och leder samtalet. Det är dock viktigt att understryka att själavården måste inrikta sig på människan som Gud har skapat så bibelordet och bönen får aldrig tvingas på någon utan vi vill möta konfidenten där han eller hon är mitt i livet. Vi vill betona att själavårdaren är en medvandrare och inte en expert som ska lära konfidenten att leva sitt liv efter Guds ord. Det betyder inte att Guds ord inte bör läsas i samtalet, tvärt om, men det ska ske på konfidentens villkor i ödmjukhet och med stor respekt för den personens situation.

Tystnadslöfte

Alla trossamfund i Sverige har numera privaträttslig status och därmed har inte trossamfund lagfäst tystnadsplikt för sina anställda. Däremot finns det, i de flesta trossamfund, en stark etisk grundad tystnadsplikt. Det handlar om att inför Gud och församlingen lova att inte yppa det man blivit anförtrodd i ett själavårdssamtal. Ett löfte som för dem som bekänt Gud som Herre väger oerhört tungt. Alla som tjänar i Pingstkyrkans själavård har avgett ett tystnadslöfte.

Boka samtal

Vill du boka tid för ett enskilt samtal under tystnadsplikt kan du:

Ringa till församlingen expedition. O392 37650

Söka upp någon i själavårdsteamet

Vi tar inte ut någon avgift för samtalen.